Ungen tror han kan gå, men det kan han inte. Han dimper rakt ner backen. Oftast. Några steg kan han ta, men man får lite panik när man ser att han är på väg att släppa bordet, eller whatever han står mot, och ska försöka gå(när man inte är precis i närheten alltså). Vi var på Norre Katts öppna förskola idag och när vi fikade var det en mamma som frågade om han alltid var så lugn, för han var ovanligt lugn just då. Eh nä... När vi är borta är han helt okej, men när vi bara är hemma så är han helvild. Särskilt när Ellie och Smilla är här, han älskar dem och blir helt knäpp när de busar med honom.
Den här veckan har jag varit på öppna förskolan både tisdag och torsdag. Det börjar bli svårt att aktivera honom här hemma. Jag trodde inte att det skulle bli det så snart, "för han är ju bara en bebis och det är ju enkelt att leka och busa hemma". Jovisst. Men man orkar inte busa från morgon till kväll, och då är skönt att låta ungen leka av sig på en barnsäker plats med andra ungar.
Loke ställer sig gärna upp mot möbler, och han släpper taget ibland, men han vet inte hur man kommer ner. Är det inte bättre att lära sig det innan man försöker gå? Det är bara en fundering jag har...
Det var för övrigt roligt att träffa tvillingmamman som var på BB samtidigt som oss, hon var med sina tre barn på öf idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar