Glömde rubrik

- Vänj inte barnet vid att somna vid bröstet!
Nähe, varför inte? Är det bättre att göra varje kväll till en kamp för att få barnet att somna? Det är ju så enkelt och smidigt att amma barnet till sömns.

- Lär barnet att sova i egen säng, annars kommer det att sova med er tills det blir tjugo, minst!
Jag tänker tvärtom, barnet kommer knappast vilja sova hos oss tills han blir tjugo. Samma gäller amningen.

- Låt bebisen skrika lite, han ska inte lära sig att mamma kommer vid minsta pip.
Asså va? Jag tycker det är så korkat att säga så, ursäkta. En liten bebis är inte tillräckligt mogen att förstå att om den gråter så kommer mamma. Och det kan definitivt inte bestämma sig för att pipa lite så att mamma eller pappa ska komma. Bebisar har behov som behöver bli tillgodosedda, och deras sätt att få oss att förstå att något är fel är genom gråt. Det ger absolut ingenting att vänta en stund med att bemöta sitt barns signaler. Små barn har dessutom inget tidsperspektiv.

Jag förstår inte riktigt varför man ska lära så små barn att bli självständiga. Jag tycker att det är den allmänna tonen i Sverige idag. Livet för de vuxna ska fortsätta som vanligt, och då måste barnen anpassa sig. Nä, lyssna på barnen säger jag! Jag tycker bara man gör det svårare för sig när man håller på med metoder av olika slag. Är man föräldraledig har man både tid och råd att följa barnets behov. Eller, jag har det i alla fall men jag har också bara ett barn.

Replikerna ovan har jag själv fått höra några ggr och ville därför skriva om det. Familjer ser olika ut och olika saker funkar i olika familjer. För oss funkar det bäst att följa Lokes signaler, men jag har förståelse för att andra behöver styra sovtider osv. Vill vara tydlig med att jag inte tycker att andra är sämre föräldrar. Hur det skulle bli med ett andra( fjärde för Ante) barn har jag ingen aning om! Ursäkta för spretigt inlägg, jag skriver från mobilen och det är lite knepigt.